Rånens vecka!

Heeej!

De senaste dagarna har varit fyllda av någonting speciellt, någonting jag inte är van vid hemma; att slappa, att inte göra mycket mer än att äta, läsa och sova.

De små valparna utanför huset växer som bara den - nu ryms de inte i min hand längre. Detta, tillsammans med att mamma Keisha inte alltid riktigt verkar tycka om sina valpar, ger upphov till mängder av gråtande valpar. Jag ska försöka få en bild eller film på när Keisha, med alla sina 8 valpar ätande vid (eller ja, sugande på) hennes mage, plötsligt reser sig upp och springer iväg. De stackars valparna hänger kvar bäst de kan, vilket ibland resulterar i att de ligger 2m bort i den riktning som mamman sprungit. Lite hemskt.

Alla väntar spänt på att de små liven ska öppna sina ögon, och börja utforska världen. Min favorit - som jag och Helena döpt till Moses - har nästan, nästan lyckats att ta sina första steg.

Jag bör även berätta en mindre rolig sak; i måndags blev Cathrine, Linnea samt Brenda rånade på sina pengar och mobiltelefoner när de, tidigt på morgonen, var på väg till den Karibiska kusten för några dagars vilande. Läs mer om hemskheterna här. Det skrämde upp oss här ute på den lugna landsbygden, men de mår - efter omständigheterna - bra.
Vidare meddelade min mamma idag ytterligare en dyster nyhet, fast från Sverige. Min egen mormor, hade blivit utsatt för samma öde på hemmaplan, flera gånger värre i form av att även fysiskt våld var inblandat, fysiskt våld som mina vänner här hade sluppit undan. Det känns inte alls bra.

Rånens vecka, verkar det som. Anledningarna till denna typ av handlande står för mitt politiska sinne självklara: ojämlika strukturer, orättvist fördelade resurser. Låt mig, eller någon annan för den delen, slippa sådana händelser i framtiden, och låt ursprungen till dessa handlingar förminskas, tills de en dag inte längre finns.