Heeej!
Nu sitter jag vid datorn, 1,5h innan bussen härifrån går. Och vet ni vad? Jag har inte packat mina saker. Det kommer inte gå. Vi ska byta familjer, vilket innebär att Linnea och Cathrine, som plågats av San Josés ånger och oljud i över en månad, ska få komma ut i det ljuva, fina, fågelkvittrande Puriscal. Det innebär tyvärr också att jag och Helena ska bo i huvudstaden.
Jag vill inte åka ifrån sköna Puriscal. Jag vill inte åka ifrån ungdomarna här. Huset jag bor i är mitt hem, här vill jag bo - inte någon annanstans.
Igår kväll hade vi avskedspizza med ungdomarna och prästen i församlingen. Det var hur kul som helst, även om jag inte kunde sluta tänka att det var sista gången jag träffade dem, och faktiskt bodde i samma by som dem.
Sagor brukar sluta lyckligt, och denna ska faktiskt göra det. Det tar inte mer än ca 2h att ta sig hit från mitt framtida hus i San José, och jag ska komma hit på besök - många gånger!
Men oj, vad jag kommer sakna hundvalparnas gråtande, barnens springande, grannens radio som alltid skrålar "En el nombre de Jesu Christo!" och kanske till och med kackerlackorna i köket...
Hej! Jag vet att detta med flytt inte är alldeles enkelt. Vi kom till ett helt nytt ställe i lördags när man precis började vänja sig vid det gamla ;) Men jag tror det blir bra både för dig och mig! Och det bästa av allt som du sa; man kan ju åka och hälsa på! Lycka till och upptäck allt det positiva med nya staden!
SvaraRadera