Heeej!
Från fredag till onsdag har jag varit på utflykt norrut i Costa Rica, tillsammans med de 3 andra svenskarna. Vi åkte 4-5-timmarsbuss och hoppade av i min bild av ingenting: träd, buskar, slätter så långt ögat kunde nå, och åt alla håll, med en väg som plöjde rakt igenom det och som man inte kunde se slutet på. Här låg ett par hus och en lokal som används för kvinnogrupperna där uppe. De består till största delen av Malecu-kvinnor (Malecu är en ursprungsbefolkning i Costa Rica) som gör fantastiskt vackra skulpturer av trä, med de mest otroliga målningar på.
Fram tills på tisdagen bodde vi i en Malecu-familj, lärde oss några ord och fraser på Malecu, blev visade hundratals frukter och träd som växte där, och fick lyssna till apors, paddors och tuppars rop och skrik. Vi åkte även till Río Celeste, som ordagrant betyder turkos flod och som otroligt nog är turkos. Det är som en flod som någon ritat i en tecknad serie. Verkligen turkos. Där badade vi såååklart, och det kändes lite häftigt!
På tisdagen åkte vi sedan till staden Fortuna för att turista oss på vulkanen Arenal. Tyvärr var det väldigt molnigt och vi kunde som mest skymta toppen av den. Trots detta var det en fantastiskt upplevelse, en underbar utsikt över den närbelägna sjön, skogarna och bergen. För att inte tala om vulkanen själv. Häftigt, obeskrivligt häftigt.
Hemma igen i Puriscal, och idag har Christina sin första dag på universitetet. Jag väntar med spänning på hur det ska gå. Ikväll är även troligtvis sista natten i Puriscal för min och Helenas del, innan vår flytt till San José. Det känns lite ledsamt och lite tråkigt, eftersom jag så gärna vill bo kvar i mysiga, trevliga, lugna Puriscal.
Hasta luego! Maratocitaihkin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar