Ok, bilolycka är att ta i! Verkligen.
I onsdags hade vi gått upp aptidigt för att åka med Gilberto (pastorn i Puriscal) in till San José där vi skulle gå på en typ av temadag på universitetet för bibelstudier. Christina och Helena var med, och även en tysk volontär vid namn Dana.
Vi åkte fram genom rusningstrafiken i ett regnande Costa Rica, en morgon som många andra. Plötsligt såg jag hur bilen framför bromsade hårt och i ögonvrån såg jag hur Gilberto inte upptäckte det. Något för sent såg han dock faran, slängde sig på bromsen och styrde åt sidan, ut på spärrområdet vid en avfart på motorvägen. Det räckte inte, utan vi "gav bilen en kyss", som Gilberto senare uttryckte det. Vi stötte i höger bakdel på bilen så att det blev ett märke, kanske 5 cm i diameter. Vi kanske "krockade" i 5 km/h.
Det känns som en ganska enkel angelägenhet, som om man utbyter nummer och kör vidare. Framför allt med tanke på att vi täckte en fil på en motorväg i rusningsrafik.
Men nej, nu är vi i Costa Rica och här har vi vissa sätt att hantera saker och ting på! Lagen föreskriver att har det skett en olycka, får ingenting flytta på sig förrän en representant från det statliga försäkringsbolaget inspekterat allting. Oavsett hur fordonen står.
Alltså, vi, tillsammans med två bilar framför oss som också krockat, och kanske 3 bilar bakom oss som stött i varandra (ungefär på samma vis som vi, dvs pyttemärken, inga problem någonstans) satt o väntade på att någon från MOPT ska komma.
Här krävs en förklaring. Det roliga med MOPT är en speciell sak. När vissa ungdomar ska försöka vara coola knyter de handen och klonkar handet mot en annan ungdoms hand, väldigt nätt och försiktigt, som en typ av hälsning, eller tecken på uppskattning. I vissa delar av min umgängeskrets kallas detta "att klonka". Bland ungdomarna här kan man också göra så, och då säger man "Buena Mop, vilket jag aldrig upphör att roas över (Mop, som i städmopp, producerar en bild av någon som torkar golvet med en mopp i mitt huvud). Då blir dessa MOPT-representanter ytterligare en nivå av humor.
Åter till "olyckan". När denna person väl kom mättes avståndet från bilarna till spärrområdet - på centimetern - fotograferar ALLA vinklar av ALLA bilar, fotograferar skadan. Pratar med förarna, tar deras personuppgifter - typ 15 gånger om, och jag vet inte hur många gånger Gilberto gick ut ur bilen, pratade med killen, satte sig igen, visade ID, uppgav telefonnummer etc.
Därefter, när alla dessa tusen saker är gjorda, då måste vi såklaaart ta personuppgifter för ALLA passagerare också! Upp med passkopier för alla, skriva ner nummer och namn och så vidare. Håll i tanken att bilarna fortfarande blockerar ett körfält på motorvägen i rusningstrafik.
Jag vet inte hur lång tid hela proceduren tog, men vi blev ca 2h försenade till dit vi skulle, så jag gissar att vi satt där i ca 2h.
Det är intressant hur vissa saker är annorlunda för mitt svenska huvud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar