Berättelsen om att köpa telefonkort

Heeej!

Nu vill jag delge en berättelse, en berättelse som ganska väl visar på kulturskillnaden mellan Sverige och Costa Rica i fråga om tid, uppfattning om denna och hur man prioriterar.

Det var en gång 4 svenskar som skulle köpa telefonkort i Coronado, Costa Rica. De traskade muntert till stormarknaden Mas X Menos där dessa såldes. Ganska snabbt hittade svenskarna rätt och ställde sig i kö. Det var två inglasade kassor á la Forex där det satt två äldre, måttligt uttråkade damer.

Svenskarna väntade tålmodigt medan humöret sakta började tröttna. Tankar som "hur lång tid ska det ta?", "är de inte klara snart?" och "men kom igen!" gick genom deras huvuden.

När det efter ungefär 10 minuter var deras tur gick de fram till kassan och förklarade sitt ärende. Alla fyra fick visa sina passkopior, varpå damen i kassan en efter en skrev in information i datorn. När den första informationen var inskriven hämtade hon ett kort, skrev ner information från kortet på en rad på ett papper och även det aktuella datumet. Processen började om igen för nästa person tills dess att alla svenskar fått sina kort och sina kvitton.

Under tiden hade en stor kö växt bakom svenskarna och de blev såklart lite stressade. Damen i kassan verkade dock inte märka någonting. Till exempel svarade hon på ett sms mitt i processen av att skriva siffror på ett papper.

Därefter förklarade hon för svenskarna att de var tvungna att gå in på stormarknaden, stå i kö där och betala i den kassan. Det gick alltså inte att betala där. "Därefter måste ni komma tillbaka och visa kvittot för mig", sa damen i kassan.

Svenskarna tittade fundersamt på varandra, skakade otroligt på huvudena och undrade hur lång tid detta skulle ta. Läxor och mat väntade där hemma, och det hade redan blivit mörkt.

Lydigt ställde de sig dock i den 10 min långa kön inne på stormarknaden och den ene av dem gick först för att betala alla fyra samtidigt. Väl framme i kassan säger de att de ska betala tillsammans, men kassörskan skakade tvärt på huvudet och avlade ett isande kallt "No!".

Svenskarna får alltså börja leta efter pengar, lydigt en efter en betala och sen gå ut. Väl ute går de tillbaka till den första kassan, telefonkassan med de äldre damerna, och ser den 20m långa kö som tidigare hade vuxit bakom dem. Den verkar inte komma någonstans. Lyckligtvis för svenskarna vinkar kassörskan att de får gå före och visa sina lappar - en och en, såklart. Detta var såklart inte populärt bland de andra köande som tittade konstigt, suckade och muttrade åt svenskarna.

Sensmoral: att köpa ett telefonkort, kontantkort, prepaid card eller vad du nu vill kalla det tar ungefär 25 sekunder i Sverige. Det största problemet brukar vara vilket nummer kunden föredrar. I Costa Rica tog motsvarande process lite över en timme. Och då fick vi dessutom gå före den 20m långa kön...

Slutsats: Sverige och Costa Rica skiljer sig rejält i fråga om definition av tid och vad som kan ta tid.